Jag har dragit mig för det här. Jag vet inte riktigt varför.
Kanske för att skydda mig, lura mig själv att det "inte alls är så".
Kanske för att jag varit rädd, och jävligt feg. Rädd för att möta framsidan av sanningen.
Åh, något lär ju varit helt stört fel med mig. Jag har letat konstant efter fel på mig själv.
På andra, på mitt liv och sedan går jag och gräver ner mig. Totaldepp, total-low.
Sen kom du och tog min hand och tog mig bort från allt det där jag så djävulskt behövde fly från.
Du började med att vandra in i mitt huvud med smekande ord i digital form,
ord som blinkade rött och jag svär, det flög små röda hjärtan ur dina ord.
Dumma jävla jag insåg inte att ett ord utan innebörd är så enkelt att säga.
Du planterade små frön av kärlek i min mage, varför förstörde du det?
Nu sitter jag här hur som helst här och bara tänker, drömmer och lever. Faktum är att jag lever min dröm.
Det du gjorde mot mig fick mig att känna. även om det var ilska och hat så fick det mig att
leva iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar